Dom är liksom anspråkslösa men så fina.
Man blir glad när man får en bukett Tulpaner eller bara ett par Tulpaner som är annorlunda.
Så här är min hyllning till Tulpanen.
Jag vet att Tulpanens dag har gått, men man kan hylla den varje dag.
måndag 25 januari 2016
Tulpanen.....
Dom är liksom anspråkslösa men så fina.
Man blir glad när man får en bukett Tulpaner eller bara ett par Tulpaner som är annorlunda.
Så här är min hyllning till Tulpanen.
Jag vet att Tulpanens dag har gått, men man kan hylla den varje dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tulpaner är jättefina!!!!!
SvaraRaderaAnnorlunda
SvaraRaderaGlad kvinna på 45 år som bor i Kronobergs län. Bor i hop med min familj som jag älskar mycket. Familjen är mitt allt. Jag kommer berätta liter om mitt liv och visa bilder och jag gillar visa smycken och annat. Hoppas ni ska gillar mina inlägg. Ha en superbra i dag. Hallå följ mig så följer jag tillbaka. Vill alla titta in i min blogg. Jag är intressera av ridnining, stickning, utför, hundar, segling m.m.
Meila mig då: mia2@home.se
nouw.com/annorlundamamma
Här på bloggen kommer jag skriva om min vardag som mina förhinder, hur jag hanterar det och förhoppningsvis hur jag förbättras. Ingen vill vara sjuk eller fångad i sina egna tankar. Skämmas över ensamhet ? Jag skäms över att jag är ensam. Till vardags säger jag det inte till någon. Jag har ju familj så när människor frågar vad jag t ex har gjort i helgen så har jag alltid något att berätta. Men jag vet inte om de reflekterar över att jag aldrig berättar om att jag träffat andra människor. På facebook skriver alla om olika familjeträffar, fester och parmiddagar de varit på. Det gör aldrig jag. Värst är storhelger som midsommar och nyår. Då "ska" man ju gå på olika fester. I bland kan man fira med släkten men det är inte samma sak. Nyår har jag firat med bara min familj flera gånger. Det är inte lika festligt att bara vara 4. Särskilt efteråt när alla ska berätta hur kul de hade på sin stora fest. Då skäms jag. Förra nyår åkte vi bort till en större stad och firade på restaurang och så. Nästan bara för att kunna säga "vi åkte bort bara vi i familjen och hade det mysigt". Typ självvald ensamhet. Det är inte lika skamligt. Varför är det så ? Finns det fler som skäms ? Det är inget fel på mig. Det är bara omständigheterna som har skapat min ensamhet. Det finns heller inga naturliga mötesplatser längre. Så varför skäms man ? Det är fult att vara ensam eller ? Ensamhet ! Undrar i bland hur det kunde bli så här. Hur kunde jag bli så ensam. Jag flyttade till en ny stad, gifte mig och fick barn. Har alldrig haft vänner. I den nya staden hittade jag inga vänner. Hur går man vidare ? Man börjar tvivla på sig själv. Vad är det för fel på mig ? Jag är helt normal, hyfsat social, trevlig och ordnat liv. Alla andra är så upptagna. Varför finns det ingen i min stad som passar mig ? Att veta eller inte vet! Att veta hur hemskt det än är, är alltid bättre än att leva i ovisshet. I alla fall
nouw.com/annorlundamamma Kontakt: mia2@home.se